Jag undrar om det är det där med att jag själv ska bli mamma som gör att jag söker mig tillbaka till mina rötter. Är det inte keramiken som influeras av dalarnas folklore och traditioner så är det mat och bakning som jag vuxit upp med som pockar på min uppmärksamhet. Jag har därför börjat djupdyka i min farmors gamla recept. Min första receptsamling, en pärm att samla favoriter i, fick jag av henne när jag fyllde 10 år tror jag och där hade hon även satt in några av sina egna vackert handskrivna recept. Ett av dem gav jag mig på idag, Hallongrottor. Jag tror jag var 8 år sist jag bakade dessa ihop med farmor, så det kändes lite mysigt och nostalgiskt. Inte alls juligt, men det fick bli dessa ändå lite i andan ”man tager vad man haver”. Jag länsade kylen och testade några nya rödvita skålar av bara farten. Ja, det här är såklart ett ytterligare försök att fördriva tiden i väntan på liten.
Älskar de nya rödmönstrade skålarna. Några finns i butiken, men dessa tre fick flytta hem då de råkade ut för lite glaseringsproblem. Jag hade inte siktat min glasyr ordentligt och tyvärr hade några smutspartiklat hamnat där i, för att sedan brännas fast i botten på skålarna. Jättetrist eftersom de var så fina. De är fortfarande magiskt vackra tycker jag, men inte felfri och därför säljer jag dem inte utan de får slitas på hemma hos oss.
Resultatet av dagens lilla bak ser ni här, skrollar ni vidare hittar ni receptet.
Det busenkla receptet hittar ni nedan.
Gör såhär
Rör smör och socker mjukt i en skål.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en annan skål, rör ner i smörblandningen.
Arbeta ihop degen och forma till en avlång rulle.
Dela den i ca 20 bitar.
Rullar bollar av bitarna, doppa tummen i mjöl och tryck en fördjupning i bollen.
Lägg dem i små bakformar för att de ska hålla formen eller placera som de är på ett bakplåtspapper.
Klicka i hallonsylt eller annan favoritsylt i varje grop.
Grädda 10-12 minuter i 175 grader. Har du varmluftsugn r du justera ner temperaturen.
Nu ska jag ta mig en promenad och njuta av lite tid i friska luften. Jag hoppas lite rörelse kan sätta fart på den lilla, jag blir knasig av denna väntan. Min mamma fick tydligen fart på processen genom att promenera upp och ner för en backe, så jag kanske testar det jag med. Kom ut nu lilla vän.
Kramar på er!
