När jag får några timmar över, (händer inte jätteofta när man studerar heltid och försöker driva eget kan jag väl tillägga), så är det just nu akvarellerna som pockar på uppmärksamhet. Jag är som besatt, kan sitta i timmar och timmar även om jag egentligen planerat att kanske skriva på ett skolarbete eller så. Det verkar inte gå att hejda. Men på helgerna ska jag inte plugga i alla fall så.
Senaste tiden har det blivit extra mycket målande- jag tror det är för att jag läker trasigheter och stress bäst i skapandet och för att färger också har just en så stark läkande kraft. Leran är magisk den med på sitt sätt, terapeutiskt får jag ir mig massor i det skapandet, men i akvarellernas värld kan jag tanka på färgdepåerna också, och i målandet släpper jag verkligen allt. Drejning och keramik kräver mer i form sv mätning, precision osv. Hjärnan stänger lixom av allt runtomkring när jag får en pensel i handen, ganska fantastiskt. Jag är så glad och tacksam för att jag funnit det. Har ni hittat er grej i livet som kan skapa det vakuumet och den platsen för vila och återhämtning? Vad i så fall fungerar för dig?
Nu är jag igång med stora detaljerade målningar med inspiration i dalarnas folklore såklart. De är också tokspäckade av färg. Jag ör kär, men undrar vad ni tänker. Vad tycker ni om denna? Ska jag arbeta vidare med detta för mig lite nya uttryck? Denna tillverkades idag med minipensel under 6 timmars euforiskt vakuum.
Kram på er denna soliga söndag