Tänk. I år är det 25 år sedan jag mötte leran- 25!!!! Hur är det ens möjligt? Ändå minns jag det där första mötet med leran sååå väl, som igår.
Jag var 13 år och hade en tuff tid under högstadiet, var mycket utanför och ofta så otroligt ledsen. Men, en snäll bildlärare förändrade allt den dagen hon släppte in mig till en liten skrubb intill bildsalen där det stod en drejskiva, glasyrhinkar med färgglada keramikprover dinglandes längst kanterna, verktyg i knasiga lerkrus och en mäktig stor keramikugn. Hon gav mig en klump lera och sedan fick jag sitta där i skapandet i lugn och ro utan att elaka kommentarer eller hårda blickar kunde nå mig. Där och då, i första mötet med leran var det något som klickade inom mig, en känsla av att äntligen vara på rätt ställe.
Sedan det ögonblicket har jag vetat att jag är menad till att göra det jag gör idag. Jag skulle bli lärare & keramiker. Jag skulle jobba i skolan och se alla barn och deras behov och framförallt så viste redan då att jag skulle sprida glädje och inspiration till världen med mina unika, handgjorda, alster som strösslats med mönsterglädje och så skulle jag inspirera, lära ut och leda andra i kreativitet och skapande så de också kan hitta vägar att läka sin själ. För det är det leran, mönstren, skapandet och kurserna alltid varit för mig, healing i sin renaste form. Lera och måleri är som Yoga, man slår an samma kärna i hjärtat och i skapandet finns vägar till läkning från trauma och vardagsstress, det kan jag intyga. Och tänk i år är det alltså 25 år sedan första mötet med leran som förändrade mitt liv, och i höst är det 10 år sedan jag startade Studio Kurbits- borde vi inte fira det med riktigt dunder och brak?
Jag fnular lite till på hur, återkommer. Nedan ser ni ett litet urval från min resa med leran, wow så mycket jag lärt mig och utvecklats sedan första gången- jag ska visa er de alstren någon gång…
kramar// Pernilla
